Att från predikostolen säga till folket: stå upp, sitt ned, det är en sak. Men att säga till religiösa andar och demoner att sätta sig ned, det är något helt annat.
För några år sedan fick vi kontakt med en ung man som bjöd in Jesus i sitt liv. Han var då 25 år men hade redan upplevt det mesta som Satan har att erbjuda. Här passar verkligen ordet från Psaltaren in. ”Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta. Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skall många se och bli häpna, och skall förtrösta på Herren.” Ps. 40:3 – 4. Den unge mannen bor 20 mil söder om oss, därför har vi träffats bara två gånger, men däremot har vi mycket kontakt per telefon.
I går ringde han och berättade att en pastor hade sagt att man måste ha kostym och slips när man predikar. Mina tankar gick då till en mycket framgångsrik predikant som omskrivs i Nya Testamentet, mig veterligen den ende som får sin klädsel och sitt levnadssätt beskrivet i NT och det är Johannes döparen och det var säkert för att han levde så enkelt. Klädd i kamelhårsmantel och levde på gräshoppor och honung. Om pastorns ord gäller är de flesta kristna i världen utestängda från att predika, på grund av fattigdom och att de inte äger en kostym, än mindre en slips.
Den som fått mycket förlåtet älskar mycket och i frikyrkan på orten förstår de sig inte på vår vän. Men både Gud och vi är glada att ingen kristen tagit hand om honom, han har därför själv tvingats söka Gud. Han läser Bibeln och har lärt sig höra Gud tala, han ber och får svar på bön och han har fått både vishet och insikt i den andliga verkligheten.
Gode Gud res upp en hel arme av sådana här unga människor, som likt Jesus utmanar de religiösa andar som regerar i svenska församlingar i dag. Andliga rebeller som stör det värdiga, fina och högtidliga och torrlägger de religiösa sumpmarkerna.
Singingdogblogg 
– Jaha, ja: Är kostym och slips det som erfordras förstår jag sannerligen varför det inte händer så mycket i de flesta möten nuförtiden. Tror knappast Jesus provat kostym och slips, och Johannes döparen håller i varje fall jag för att varit en av historiens största väckelsepredikanter – så nu vet vi ett av svaren på varför det inte är väckelse.
– Nej, fram med fler enkla arbetare, bönder och sotare i predikstolarna – så kanske det börjar hända något.
MVH / Sefast Tronde
Tack för livstecknet från Jämtland. Bönder, sotare och revisorer.
Jag kom att tänka på en historia jag hörde för ett tag sen, uppdiktad men den kunde lika gärna vara hämtad från verkligheten.
En man var lite mer utmärkande klädd när han brukade gå till söndagens gudstjänst. Iklädd sin stensonhatt, slitna jeans och höga boats, flera i församlinghen störde sig på hans klädsel varpå församlingens pastor beslöt sig för att ta ett litet snack med mannen. Han sa. Det är många här i församlingen som stör sig på hur du ser ut. Gå hem be och sök Gud om det här så ses vi nästa helg igen. Sagt och gjort. Nästa söndag var mannen tillbaka igen, såg ut i sin klädsel precis som han gjort hela tiden. Efter mötet frågar pastoren honom om han inte hade gjort som han blev förmanad till? Jodå, sa mannen, jag bad till Gud om det här och han svarade mig.
Jag vet inte, för jag har aldrig varit där…
Som sagt, den storyn kunde lika gärna var hämtad från verkligheten. Vem minns inte Livets Ord på 80 och 90-talet De flesta var stöpta ungefär i samma form. ”ÄR du en sann gudsman bär du vit skjorta och slips” Löd den outtalade lagen. Jag skäms bara jag tänker på det…
Tack återigen för ett suveränt bra inlägg Håkan!
Admins kommentar: Historien är nog påhittad med en stensonhatt, hade det varit en Stetsonhatt kunde det ha varit på riktigt.
(Stetsonhatten ”skapades” av John B. Stetson 1862)
Tack, det var en mycket lärorik berättelse, den skall jag lägga på minnet.
Undrar om kostym och slips-tvånget gäller kvinnliga predikanter också…?
Det var verkligen en bra fråga, kannske det är därför det är så förskräckligt med kvinnliga förkunnare, för att de inte har kostym och slips?
Med tanke på ”korrekt” klädsel, så kan jag inte låta bli att ge mitt bidrag.
I och med att jag till vardags alltid går klädd i blåbyxor och eller overall, så är det riktigt trevligt, ja näst intill andäktigt att ”klä upp sig”, när det är dags att deltaga i söndagens gudstjänst. Kläderna blir alltså för mig att förhöja min förväntan, både den yttre och inre, amen.
Men jag skrattade gott åt ”stensonberättelsen”.
Tyvärr har jag sedan ett drygt år tillbaka, slutat att klä upp mig inför högmässan. Medlemskapet i svenska kyrkan blev till sist ohållbart. Likväl byter jag ut mina blåkläder inför söndagen, när jag numera helgar vilodagen i enskildhet med Herren Jesus, amen.
Shalom!
Hans-Peter
Välommen till singingdogblogg och var välsignad av Gud.
Jesus sa ju till lärjungarna att ha på sig sandaler och en livklädnad när de blev utsända till att predika.
inga fin skor eller kläder där inte bara helt vanliga vardags kläder.