Pastorn, det hänger en religiös demon i slipsen

26 november, 2010

Att från predikostolen säga till folket: stå upp, sitt ned, det är en sak. Men att säga till religiösa andar och demoner att sätta sig ned, det är något helt annat.

För några år sedan fick vi kontakt med en ung man som bjöd in Jesus i sitt liv. Han var då 25 år men hade redan upplevt det mesta som Satan har att erbjuda. Här passar verkligen ordet från Psaltaren in. ”Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta. Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skall många se och bli häpna, och skall förtrösta på Herren.” Ps. 40:3 – 4. Den unge mannen bor 20 mil söder om oss, därför har vi träffats bara två gånger, men däremot har vi mycket kontakt per telefon.

I går ringde han och berättade att en pastor hade sagt att man måste ha kostym och slips när man predikar. Mina tankar gick då till en mycket framgångsrik predikant som omskrivs i Nya Testamentet, mig veterligen den ende som får sin klädsel och sitt levnadssätt beskrivet i NT och det är Johannes döparen och det var säkert för att han levde så enkelt. Klädd i kamelhårsmantel och levde på gräshoppor och honung. Om pastorns ord gäller är de flesta kristna i världen utestängda från att predika, på grund av fattigdom och att de inte äger en kostym, än mindre en slips.

Den som fått mycket förlåtet älskar mycket och i frikyrkan på orten förstår de sig inte på vår vän. Men både Gud och vi är glada att ingen kristen tagit hand om honom, han har därför själv tvingats söka Gud. Han läser Bibeln och har lärt sig höra Gud tala, han ber och får svar på bön och han har fått både vishet och insikt i den andliga verkligheten.

Gode Gud res upp en hel arme av sådana här unga människor, som likt Jesus utmanar de religiösa andar som regerar i svenska församlingar i dag. Andliga rebeller som stör det värdiga, fina och högtidliga och torrlägger de religiösa sumpmarkerna.

Annonser

Biskop E. Brunne och sexiga brudar

9 november, 2010

Stackars tanter tänkte jag… kan det vara så att de inte lyckats attrahera någon man och därför lever i ett homosexuellt förhållande. Gud vet hur det är med den saken (svårt att föreställa sig biskop E. Brunne exponerad på en verkstadsvägg). Men jag vet också en sak, Biskop Brunne är ingen förebild som hon sagt att hon vill vara, men däremot ett tidstecken.

Läser man historieskrivarna från Romarrikets tid, kan man lika väl tro att det är en beskrivning av den tid vi lever i. Då som nu var samhället översexualiserat, med utbredd homosexualitet och kroppsfixering, som aposteln Paulus uttrycker det: ”Människorna skall älska vällust mer än Gud”.

Ibland lyser ett ljus till i mörkret. Vi var nyligen in på en däcksverkstad, och tänka sig, där fanns inte en enda sexig halvnaken brud på väggen, inte ens en förebild. Där hängde istället en bild på en mysig hund. Det är kanske inte helt ute med oss?
Det kan finnas en strimma ljus där man minst anar det, inte i Storkyrkan men väl i den lilla Verkstaden.