Gud hör både lovsång och sorgesång

10 april, 2009

pippi1

Fåglarna på vår skogstomt har kommit olika långt i sin familjeplanering och det är en fröjd för både öga och öra att ta del av deras bestyr. Tabac tycker detsamma, vi sitter tysta båda två och njuter av deras lovsång till Gud. Men plötsligt hör jag en högljudd sorgesång ljuda från en närliggande åkerteg. Det är en trana som blivit ensam och klagar högljutt över sin situation. Tranor lever hela sitt liv i ett trofast förhållande med en och samma partner. När man känner till det kan man förstå denna tranas sorgesång. Den rör vid mitt hjärta och mina tankar går till två ponnyhästars öde.

Några bekanta hade två ponnyhästar på sin gård, en hingst och ett sto. En dag hade de rymt från gården,  stoet släpade med sig en repstump som satt fast i grimman och nu gick deras färd ner mot järnvägen. På kvällen kom lokföraren hem till familjen och berättade följande: När han kom körande med tåget såg han att stoet stod mitt på spåret. Repstumpen hon släpade med sig hade fastnat i rälsen, nu satt hon fast och kom inte ur fläcken. Lokföraren hade ingen möjlighet att få stopp på tåget, men han ser hur ponnyhingsten går upp på spåret och ställer sig tätt intill stoet och tillsammans går de döden till mötes.